Kristoffer Ekman er medlem i svensk PGA og har jobbet åtte år som instruktør, blant dem fem år i Norge på Grenland GK. Han studerer nå kognitiv neurovitenskap ved Högskolan i Skövde.
Tänk om vi kunde synkronisera vår hjärna med Tiger Woods hjärna. Om vi liksom bara kunde titta på honom och ”vips” så fördes hans hjärnaktivitet över till vår hjärna och vi fick uppleva det han upplever. Visst hade det varit otroligt häftigt!
Tänk om de signaler som beordrar Tigers hjärna att utföra hans golfsving också kunde utspela sig i vår hjärna. Det hade nästan varit så fascinerande att det hade varit svårt att tro på. Men det är faktiskt värt att tro på. Det är nämligen mycket möjligt att det i verkligheten är just så vi fungerar.
Experiment med överraskande utfall
I början av 1990-talet utförde en grupp italienska forskare olika experiment på apor. De hade som mål att utforska och kartlägga hjärnans funktioner i förhållande till olika rörelser. För att lyckas med denna kartläggning så använde sig forskarna av en metod som gav direkt svar på hjärnaktivitet i förhållande till olika sorters rörelser. Kartläggningen gick bra och forskarna var nöjda.
Plötsligt hände något märkligt; apornas hjärnor visade aktivitet vid ett helt oväntat tillfälle. Utan att aporna själva genomförde testet, utan istället bara tittade på när någon annan gjorde det, skedde exakt samma aktivitet i apornas hjärnor som när de fysiskt gjorde testet på egen hand. Detta förbluffade naturligtvis forskarna och ett nytt fenomen var fött.
Fenomenet, som fick namnet spegelneuroner, är numera ett vedertaget koncept inom vetenskapen. Mer specifikt handlar det om så kallade spegelsystem inom olika nätverk av neuroner (hjärnceller) i hjärnan. Dessa nätverk aktiveras både vid eget utförande och vid observation av andras utförande av olika rörelser.
Det som krävs är att rörelsen som observeras ska i sig vara målriktad, dvs att det finns ett mål med rörelsen, som att ta tag i eller putta till något. Förenklat kan man alltså säga att samma sak händer i din hjärna om du ser en rörelse hos en annan människa, som om du skulle utföra rörelsen själv.
Synkroniseras vi med Tigers hjärna?, tänker du säkert nu. Ja, så kan det alltså faktiskt vara. Eller i alla fall rent hypotetiskt om man grundläggande anser att golfsvingen är en målriktad rörelse.
En bakomliggande förklaring till spegelneuroner finns i begreppet somatotopi som beskriver kroppsdelarnas representation i hjärnan. Varje liten del av vår kropp har nämligen en egen tillägnad del av hjärnan. När vi använder en kroppsdel aktiveras det tillhörande området för just den kroppsdelen i hjärnan.
Samma sak sker alltså även om vi enbart ser kroppsdelen bli använd utav någon annan. Med andra ord har vi människor liknande kartor över våra kroppsdelar i hjärnan, och detta bidrar till möjligheten att våra hjärnor kan synkroniseras.
Spegelneuroner och golf
För att se närmare på fenomenets hypotetiska koppling till golf så finns det ett antal intressanta och relevanta studier att lyfta fram.
I en, för sammanhanget, intressant studie har man tittat på hur spegelneuroner aktiveras när vi observerar rörelser vi själva har tränat mycket på, gentemot rörelser vi själva aldrig har tränat på. Här hittades ett starkt samband mellan större aktivering i hjärnan vid observation av rörelser som vi själva tidigare ha tränat mycket på.
Studier har även gjorts angående effekten av att observera någon som bemästrar en motorisk rörelse bättre än en själv. I dessa studier har spegelneuroner visat sig vara aktiva och det har också påvisats ett samband med att det då går snabbare att lära sig rörelsen efter observation.
En annan relativt ny studie visar på intressant fakta kring vinnare och förlorare. Det finns tydligen en skillnad i hur vår hjärna reagerar i förhållande till om den vi hejar på vinner eller förlorar. Om vi favoriserar en person i ett tävlingssammanhang och den personen vinner, så aktiveras vår hjärna betydligt mer än om den person som vi favoriserar förlorar.
Få studier har gjorts angående hjärnaktivitet och golfsvingen. De studier som har genomförts och som är relevanta i sammanhanget visar dock att hjärnaktivering under en golfsving sker i flera av de områden som spegelsystem även har kartlagts i.
Ovanstående utplockade studier ger inga direkta bevis för att spegelneuroner går att koppla till golf, men de ger klart upphov till att väcka en hypotes om att det kan vara så.
Spegelsystem har alltså lokaliserats i flera av de områdena i hjärnan som är aktiva under en golfsving. Spegelneuroner aktiveras som sagt dessutom i större grad om vi tittar på en rörelse som vi själva har utfört många gånger, såsom golfsvingen. Så den hypotetiska kopplingen känns berättigad. Frågan som återstår är väl då egentligen bara; Vad kan vi dra för nytta av denna kunskap?
I en relativt ny och större sammanfattande studie har observation jämförts med visualisering som träningsmetod vid motorisk inlärning. Som slutsats i artikeln föreslås att observation verkar kunna erbjuda mer korrekta och effektiva tekniker för motorisk inlärning inom idrott och motorisk kontroll.
En slutsats som alltså mer eller mindre säger att observation kan tänkas vara en bättre träningsmetod än visualisering. Istället för att genom detta säga att visualisering är överskattat, tycker jag att det känns mer inspirerande att säga att observation troligtvis är underskattat.
Kan göras på många sätt
Att införa observation som medveten träningsmetod kan nog göras på många olika sätt. Elitspelare inom klubben kan användas som objekt för observation och då samtidigt få träning med publik. Exponering av golfsvingar på tv-apparater i klubbhuset kan göras mer medveten och genomtänkt med hänsyn till de möjliga effekterna av spegelneuroner. Även instruktörer kan säkert dra nytta av insikten i förhållande till personlig pedagogisk utveckling och då främst gällande kvalifikationer i visuell instruktion.
Oavsett vilket sätt som känns mest inspirerande så måste energi först läggas på att undersöka fenomenets knytning till golfen. Innan dess får spegelneuroner förbli att enbart vara en hypotes inom golf. Att kvalitetssäkra och utforska bakomliggande kunskap inom idrotten generellt, och inom golfen specifikt, borde ligga högt på listan. Kanske är detta ett av de viktigaste verktygen i vår fortsatta utveckling av spelet och dess spelare.
Om inte annat, så kan vi i alla fall njuta av insikten att vi kanske har kommit en liten bit närmre att vara som Tiger Woods genom att förstå innehållet i denna text.
